I helgen hade vi nöjet att fira min kärastes (dvs min sambos) pappa. Det var storkalas på G och det var nog det absolut jobbigaste jag varit med om. I vanliga fall är ju sådant riktigt kul, något att se fram emot. Trevliga människor, god mat och en hel del berusningsdrycker. Tyvärr uppväger inte trevliga människor det faktum att jag fick uppbringa all min viljestyrka som någonsin funnits inom mig för att hindra mig från att plocka från allt det goda.
Då hade ändå ”svärmor” tänkt på mig och det var planerad avsaknad av allt för goda dofter, men ändå, det var många gånger jag fick hindra ryggmärgsreflexen att plocka.
Detta skulle jag inte klara av en andra gång.